Mardrömmar

Det händer då och då att jag drömmer mardrömmar om min förövare och tillika ex. Som tur är har det blivit glesare mellan gångerna. Men om jag befinner mig i en period med mer stress och ångest än vanligt så kommer mardrömmarna som ett brev på posten. Handlingen i drömmarna är exakt samma gång efter gång även om platser och andra personer i drömmarna kan variera. Jag drömmer om att jag mot min vilja måste leva tillsammans med honom. Känslan i drömmarna är också exakt likadana: uppgivenhet, sorg och ilska. Nästan varje gång brukar jag vakna skrikandes. 

Det här säger en hel del om vad som fortfarande pågår i mitt huvud trots att det snart är 3 år sedan som jag lämnade. 

/Sassyfriedkitten 

Gaslighting

”Gaslighting är en form av manipulation där information förvrängs, förvanskas eller utelämnas eller där falsk information presenteras med avsikten att få offer att tvivla på sina egna minnen, uppfattning och sinneshälsa. Det kan variera från att förövaren endast förnekar ett begånget övergrepp till att iscensätta bisarra händelser med avsikten att desorientera ett offer.”

Källa:Wikipedia

Min förövare utsatte mig för gaslighting under hela vårt förhållande. Av all skit som han utsatte mig för så var detta det allra värsta. Det som han spelade mest på var mitt ”dåliga” minne. I början av förhållandet kunde han på ett lite gulligt sätt påpeka att jag hade glömt något. Så småningom eskalerade det hela och han blev jättearg och skrek på mig för saker som jag hade glömt. Han tog på sig offerrollen och deklarerade tydligt att det var jättejobbigt för honom att ständigt behöva påminna mig om saker. Dessutom påstod han att jag borde söka hjälp eftersom det inte var normalt att vara så glömsk som jag var. Å andra sidan så sidan påpekade han att det var konstigt att jag kunde komma ihåg saker som jag och mina vänner hade pratat om för en månad sedan när jag inte kunde komma ihåg saker som han hade sagt för bara ett par dagar sedan. 

Det här var fruktansvärt för mig. Jag blev ledsen och skämdes över att jag inte kunde komma ihåg saker som den som jag älskade hade berättat för mig. Eller i början tjafsade jag faktiskt emot eftersom jag inom mig visste att jag åtminstone borde ha kommit ihåg fragment av vad han hade sagt, hur glömsk jag än var enligt honom. Mina protester ledde dock enbart till mer ilska och slutligen en tystnad från honom (silent treatment) som kunde pågå i dagar. I slutet av vårt förhållande kunde bråk om mitt minne uppstå flera gånger i veckan. Hans påståenden blev tillslut min sanning och jag började att oroa mig för mitt dåliga minne och trodde på riktigt att jag höll på att tappa fotfästet och förlora förståndet. 

Idag vet jag att det inte är något fel på mitt minne. Jag har varken bättre eller sämre minne än någon annan! Han ljög, manipulerade och utsatte mig medvetet för gaslighting eftersom hans mål var att bryta ner mig. En nedbruten människa är det nämligen lätt som en plätt att ha kontroll över. 

Exempel på saker som man vanligen får höra när någon gaslightar en: 

* Det har jag aldrig sagt. 

* Det har inte hänt. 

* Du är något fel på dig och det tycker andra också. 

* Du borde förstått hur jag skulle reagera. 

* Du är överkänslig. 

* Jag är ledsen om du tycker att jag sårade dig.

Misstänker du att du är utsatt för gaslighting så lita alltid på din egen magkänsla. Skriv minnesanteckningar eller gör inspelningar. Detta är för din egen skull för att du ska slippa känna det som om du håller på att tappa förståndet. För enligt min erfarenhet spelar det ingen roll om du trycker upp bevis i ansiktet på en gaslightande narcissist, för hen kommer att förneka allt. Precis allt. 

/Sassyfriedkitten

Lösenord

Idag lever jag i ett nytt förhållande. Eller nytt och nytt, vi har varit tillsammans i över två år. Det är ett normalt förhållande med en man som beter sig normalt. Det som jag och min kära har går under inga omständigheter att jämföra med det som jag och mitt monster till ex hade. Visst uppstår det meningsskillnader och tjafs ibland, men vi löser det och mår båda jättedåligt av att vara osams. Så var det inte med monstret. Där förekom det ändlösa diskussioner utan att det någonsin ledde till någon lösning. Likt en galen predikant kunde han stå och mässa i timmar om mina fel och brister och hur jag skulle förändra mig om förhållandet skulle funka. 

Hur som helst. Mitt minne över vad jag blev utsatt för av monstret är grumligt. Det är som om alla minnen döljs av en tjock dimma. Men då och då poppar det upp minnen och jag kommer att använda mig av den här bloggen för att skriva ner dem för att de inte ska försvinna så att jag kan bearbeta dem allteftersom.

Idag poppade det upp ett minne av en händelse som inträffade under det första halvåret av mitt förhållande med monstret. Jag gav honom mitt lösenord till mitt Facebook-konto. Jag kommer inte ihåg anledningen till varför mer än att jag ville bevisa för honom att han kunde lita på mig och att jag inte hade något att dölja. Jag bad aldrig honom om att ge mig sitt lösenord eftersom jag valde att lita på honom. Men när det hade gått några månader började det att kännas konstigt för mig att han skulle ha full tillgång till min Facebook när han inte erbjöd samma sak själv. Så jag bytte helt enkelt lösenordet och sa till honom att han inte fick det nya förrän jag fick hans. Han blev ordentligt sur på mig och fick mig till att känna mig obekväm, taskig och som om jag dolde något. Men jag stod på mig och han fick aldrig mer tillgång till min Facebook. 

Så fort jag mindes den här händelsen så berättade jag om den för min nuvarande. Han tittade förundrat på mig och frågade mig: ”hör du själv hur du låter”? Ja, jag hörde hur jag lät när jag berättade och det lät fruktansvärt! Idag kan jag inte för min vildaste fantasi förstå hur jag kunde tillåta mig själv att ge ut ett lösenord till någon utan att få samma tillit tillbaka. Det här var en av de första röda flaggorna i förhållandet och jag kämpar idag med att förlåta mig själv över att jag var blind och inte såg den flaggan och resten av den långa raden av flaggor som dök upp. Jag är ju liksom inte dum i huvudet. 

/Sassyfriedkitten

Spegling och noll fina minnen

Jag och narcissisten inledde ett förhållande sommaren 2008. Jag kommer ihåg att den första tiden var en period som jag kände mig lycklig. Jag trodde att jag hade träffat min soulmate, för vi tänkte och tyckte lika om precis allt. Idag vet jag varför jag trodde att han var min soulmate och att allting bara var en falsk illusion för att få mig på kroken. Det han sysslade med är vad man inom psykologin kallar för spegling. Hela min personlighet och allt vad jag tyckte, tänkte och kände kopierade han och reflekterade tillbaka. Så rent krasst kan man säga att den personen som jag blev förälskad i inte var han utan mig själv. 

Självklart orkar sådana där as inte hålla masken och låtsas i all evinnerlighet. Nej, efter ett tag börjar allt att spricka och man börjar se glimtar av den riktiga personen som gömmer sig bakom masken. Efter några år tillsammans såg jag inte en enda likhet mellan honom och mig. Vi tänkte och tyckte inte alls lika om saker och ting och vi hade noll gemensamma intressen. 

Alla saker han någonsin gjorde för mig kom alltid med en dold prislapp. Att göra någonting för mig bara för att vara snäll och inte kräva någonting tillbaka existerade inte i hans värld. Det kändes jämt som om jag stod i skuld till honom, vilket han givetvis gärna påpekade också så fort det blev minsta lilla bråk. 

Så faktiskt, hur mycket jag än anstränger mig så kan jag inte komma ihåg ett enda fint minne tillsammans med honom. När man har facit i hand och vet att allting bara var en illusion och att det fanns baktankar med varje handling så blir allting fult och äckligt. 

/Sassyfriedkitten