Spela sällskapsspel med honom gick inte. I synnerhet inte spel som Geni eller TP. Han blev så jäkla sur på mig varje gång jag vann och kallade mig för en ”dålig vinnare” bara för att jag blev glad när jag vann. Jag har förstått i efterhand att han helt enkelt inte klarar av att förlora eftersom en förlust krockar med hans övertygelse om att han är lite bättre än alla andra. Idag kan jag skratta åt hans patetiska sätt att agera vid en spelförlust, men då det hände kände jag skuld och bad nästan om ursäkt för att jag vann.
Vid ett tillfälle pratade vi om klasskillnader. Både han och jag är uppvuxna med två föräldrar som gick under benämningen ”arbetarklass” under våra uppväxtår. Mina föräldrar har sedan dess steppat upp till medelklass på gamla dar precis som hans föräldrar. Men när jag sa att hans föräldrar tillhörde medelklass så blev han riktigt förnärmad. Han förklarade för mig på skarpen att hans föräldrar minsann tjänade riktigt bra med pengar och därför måste tillhöra överklassen. Kan säga att hans mamma jobbar på kontor och hans pappa jobbar på ett lager, ingen av dem har någon chefsposition och ingen av dem har någon akademisk utbildning. Vidare så heter de inte ”von Svansjö” eller något annat med en adlig klang och de brukar inte hänga i kretsar där det finns grevar och baronessor. Jag tror aldrig någonsin att han kommer att förstå att han inte kommer från en familj som är ”finare” än vad min är för den insikten skulle förmodligen knocka honom totalt.
/Sassyfriedkitten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar